Hults naturreservat

Området är lövskogsdominerat. När tidigare ängs- och betesmarker växer igen, först till en lund och sedan till en lövskog, uppkommer en speciell flora. Trädskiktet består av ädellövträd med grova stammar av ask, lind, oxel, lönn samt många hasselstrutar. Dessutom finns också rönn, asp och björk. Här finns också ett stort inslag av skogsalmar, de flesta tyvärr angripna av almsjukan. I buskskiktet hittas skogstry, måbär, hagtorn och olvon. I fältskiktet lever den ovanliga lilla örten vätteros. Den saknar klorofyll och lever framförallt på hasselns rötter. Andra arter är smånunneört, blåsippa, gullviva, grönvit nattviol, Jungfru Marie nycklar och tvåblad. På marken, på döda grenar och döende träd finns gott om svampar, lavar och mossor, flera av dessa är ovanliga.

De vanliga däggdjuren såsom hare, räv, grävling, rådjur och ekorre besöker gärna området. Av mera ovanliga fågelarter kan nämnas mindre hackspett, spillkråka, stenknäck, nötkråka, stjärtmes och kattuggla. Dessa har påträffats inom reservatet under de inventeringar som har företagits före reservatsbildningen. Andra vanliga fågelarter som du kan stöta på är större hackspett, gröngöling, flera olika trastar samt givetvis sångare, exempelvis svarthätta, trädgårdssångare och lövsångare. När det gäller kräldjur så har hasselsnok setts i området.

Intill reservatet finns ett kapell. Kapellet är uppfört i mitten av 1930-talet och är tillägnat helgonet S:t Olof. Orsaken till detta är att Snorre Sturlasson under 1200-talet berättar i sin Edda om kung Olofs färd till Novgorod år 1029. Då ska han enligt Snorre ha övervintrat i Hardemo hos storman Sigtrygg. Ett minne från denna tid är S:t Olofs källa, som finns norr om Hardemo kyrka. Dörren på kapellet visar bilder ur Olofs liv fram till slaget vid Stiklastad där han stupade på Olofsdagen den 29 juli år 1030. På platsen där han begravdes vid Nidälvens utlopp i havet sprang det upp en källa och där byggdes senare den praktfulla Nidarosdomen i Trondheim.

Strandvallarna som finns i reservatet har avsatts av den sjunkande Ancylussjön för cirka 8000 år sedan. Sjön hade sött vatten och är uppkallad efter en snäcka, Ancylus fluviatilis, som på svenska kallas för tomtemössesnäcka. Berggrunden består av sandsten, men på vissa delar kan det finnas inslag av alunskiffer som bland annat bidrar till den rika floran.

Skötselområde 1: Lövskog

Lövblandskog på igenväxt jordbruksmark med spridda gamla och grova lövträd. Hassel förekommer här och var, det finns sparsamt med död ved.

Skötselområde 2: Kraftledningsgata

En kraftledningsgata som till största delen har varit öppen åker- och ängsmark. Idag är den västra delen igenväxande med lövsly, medan den östra delen ännu till övervägande del domineras av högt gräs.

Skötselområde 3: Blandskog

Blandskog med överståndare, framför allt äldre tallar och underväxt av mestadels yngre lövträd, hasselbuskar och sly. Sannolikt har en avverkning av ett äldre bestånd genomförts för ca 30 år sedan. På häradskartan är området markerat som skogsmark, med glesa trädtecken och var förmodligen betesmark i slutet av 1800-talet.

• Vi inte gör upp eld.
• Vi endast plockar kärlväxter eller svampar för eget nyttjande.
• Vi inte plockar mossor, lavar och svampar på träd eller på lågor på marken.
• Vi håller våra hundar kopplade.
• Vi inte cyklar i terrrängen.
  

Reservatet ligger i den södra delen av Kumla kommun, vid gränsen till Hallsbergs kommun efter vägen mellan Tomta vägskäl och Östansjö.

• Stigarna har stenmjöl som underlag och är jämnt och fast.
• En bit in i reservatet finns en del nivåskillnader.